hatbrev
Okej, jag är inte en gnällig människa. Men vissa saker går ta mig fan mig på nerverna! Det finns en person, en särskild person, som jag inte skulle ha ett skit emot, ja vet det är elakt, men jag skulle inte ha något alls emot ifall hon blev typ mördad. Faktiskt, så skulle jag enbart känna glädje. För en sån som henne vill jag själv faktiskt sätta ett rejält skott i pannan på.
Då kanske ni undrar varför? Jag kan säga, hade ni vetat vem det är hade ni tänkt precis samma sak. Förstår inte ens hur den människan kan ha vänner. Om de ens är hennes vänner?
Och vad har hon gjort då? ja, ingenting mot mig personligen ( tror ja). Iofs så är jag 99% säker på att hon snackat skit om mig, precis som med alla andra, även fast hon inte känner mig för 5 öre. Jag hade tänkt nu när jag började andra året och har mer lektioner med klassen att jag kanske skulle ge vissa personer en andra chans, och kanske bli vänner. Eller i alla fall hälsa på varandra. Men åt helvete. Går inte.
För det första har folk stängt av sig själv helt och hållet. Efter ett år har alla sina gäng och ingen vill släppa in någon ny. Men hon är extrem. Hon pratar ju enbart med de FÅ hon umgås med. Hälsar inte ens. På någon. Så i nästan samma stund som jag sa till mig själv att ge henne en andra chans, så ångrade jag mig. Varför ska ett sånt äckel ha en chans till?
Men som sagt, hon har inte gjort något mot mig personligen, vad jag vet. Men mot kompisar. Särskilt en kompis. Och då blir man jävligt förbannad. VAD MAN ÄN SÄGER så slänger hon ut en elak kommentar. Hugger med en gång! Så fort denne person öppnar munnen och säger något så antingen skrattar hon, säger något elakt, eller viskar med sin "kompis" eller är allmänt jävla otrevlig. Det har t.o.m. gått så långt vissa gånger att min vän gått in på toaletten och gråtit. Ska det vara så? På gymnasiet? Man tror ju att folk mognar, men vissa gör verkligen inte det...
Det var vissa saker idag som fick mig att fullständigt lacka ur, men jag sa inget. Som vanligt.
Jag är ganska tyst person i klassrummet, men jag bör kanske följa min mentors råd. Att säga ifrån. SOm hon sa, att ifall någon som vanligtvis är tyst ryter ifrån kanske dom fattar att något är fel?
Innan jag tar studenten ska jag ha satt denna äckliga jävla ***** på plats. Har 2 år på mig. Ska bli så jäävla skönt att säga ett och annat. Längtar redan. Men det lär bli i slutet av 3an, så jag är säker på att jag för all framtid slipper denna människa. Om hon inte försvinner innnan, hehehe, kan ju alltid hoppas.
// Marie.
Då kanske ni undrar varför? Jag kan säga, hade ni vetat vem det är hade ni tänkt precis samma sak. Förstår inte ens hur den människan kan ha vänner. Om de ens är hennes vänner?
Och vad har hon gjort då? ja, ingenting mot mig personligen ( tror ja). Iofs så är jag 99% säker på att hon snackat skit om mig, precis som med alla andra, även fast hon inte känner mig för 5 öre. Jag hade tänkt nu när jag började andra året och har mer lektioner med klassen att jag kanske skulle ge vissa personer en andra chans, och kanske bli vänner. Eller i alla fall hälsa på varandra. Men åt helvete. Går inte.
För det första har folk stängt av sig själv helt och hållet. Efter ett år har alla sina gäng och ingen vill släppa in någon ny. Men hon är extrem. Hon pratar ju enbart med de FÅ hon umgås med. Hälsar inte ens. På någon. Så i nästan samma stund som jag sa till mig själv att ge henne en andra chans, så ångrade jag mig. Varför ska ett sånt äckel ha en chans till?
Men som sagt, hon har inte gjort något mot mig personligen, vad jag vet. Men mot kompisar. Särskilt en kompis. Och då blir man jävligt förbannad. VAD MAN ÄN SÄGER så slänger hon ut en elak kommentar. Hugger med en gång! Så fort denne person öppnar munnen och säger något så antingen skrattar hon, säger något elakt, eller viskar med sin "kompis" eller är allmänt jävla otrevlig. Det har t.o.m. gått så långt vissa gånger att min vän gått in på toaletten och gråtit. Ska det vara så? På gymnasiet? Man tror ju att folk mognar, men vissa gör verkligen inte det...
Det var vissa saker idag som fick mig att fullständigt lacka ur, men jag sa inget. Som vanligt.
Jag är ganska tyst person i klassrummet, men jag bör kanske följa min mentors råd. Att säga ifrån. SOm hon sa, att ifall någon som vanligtvis är tyst ryter ifrån kanske dom fattar att något är fel?
Innan jag tar studenten ska jag ha satt denna äckliga jävla ***** på plats. Har 2 år på mig. Ska bli så jäävla skönt att säga ett och annat. Längtar redan. Men det lär bli i slutet av 3an, så jag är säker på att jag för all framtid slipper denna människa. Om hon inte försvinner innnan, hehehe, kan ju alltid hoppas.
// Marie.
Kommentarer
Trackback
